Den gamla växten
Här sitter jag med en riktig liten skönhet till växt i bakgrunden; narrfikusen. Just detta exemplar är för mig lite extra speciellt, för det är min första växt.
När jag var arton och flyttade hemifrån lovade jag mig själv om min omvärld två saker; Jag skulle aldrig skaffa mattor (för mycket skräp som samlas) och jag skulle aldrig skaffa växter, för jag lyckades bara ta kål på dem. Och visst är det sant att jag tagit kål på en hel del växter under min uppväxt, och mest då kaktusar. Även idag lyckas jag döda alla murgrönor som kommer min väg, och jag har svårt att hålla novemberkaktusar vid liv.
För tre år sedan gjorde jag slut med min dåvarande pojkvän. Samtidigt hade IKEA kommit till Umeå där jag bodde, och det var verkligen gångavstånd till mitt hem. Jag och en vän var där och på något vänster stod jag med en växt i min famn som jag tänkte att "dig ska jag väl ändå lyckas hålla kvar och hålla vid liv"!
Jag har flyttat två gånger sedan dess, jag har torkat ut den och jag har övervattnat den, men den lyckas ständigt med konststycket att överleva. Den var det lilla frö av hopp som såddes och som nu har växt till mer än hundra växter. Och den växter än!